TORSDAG, 8 APRIL, 2010

Den fantastiska filmbloggen

Fripps Filmrevyer har hittat hem. Du finner mig på:
fripp21.blogspot.com 

ONSDAG, 24 MARS, 2010

Låt Den Rätte Komma In (2008)

Hur gammal är du?

Jag såg Låt den rätte komma in igen, denna gång med syrran och svågern. Det är en ovanlig film, vi har nämligen här en bra svensk film. Och den är verkligen riktigt, riktigt bra. Jag har inte läst boken, den ska tydligen vara lika bra som äcklig. Filmen är till viss del spännande, kanske lite skrämmande, men framför allt en fantastisk och romantisk historia om två ensamma själar i Oscar och Eli. Skildringen av Stockholms-förort i tidigt 80-tal är otroligt bra. Jag gillade de tidstypiska kläderna och miljöerna. Filmen är komplex, jag hade en hel del funderingar efter jag såg filmen (för andra gången). Karaktärerna är intressanta, alla få som är med. Men, jag ska inte analysera sönder filmen, utan jag ger den bara ett mycket högt betyg.

Betyg: 4/5

SÖNDAG, 21 MARS, 2010

Kent på Lisebergshallen 19/3-2010.

LÖRDAG, 20 MARS, 2010

Adventureland (2009)

Are we doing this?
Yeah, I think we are.

Hör upp alla. För er som gillar filmer som "Juno", "Garden state" och "Almost famous" - här kommer en obskyr liten film från förra året - Adventureland. Detta är en film jag verkligen gillade. Nya stjärnskotten Jesse Eisenberg (The squid and the whale, Zombieland) är med i nästan alla scener i hela filmen, så man lär ju måste gilla honom för att upskatta filmen. Jag tycker att han är riktigt skön skådis, han har ett minspel och en tajmning som är mycket bra. Han spelar den något intellektuella nörden med små medel men med stor precision! Hans kvinnliga motpart spelas av Twilight-stjärna Kristen Stewart, en skådespelerska jag inte har fastnat för speciellt mycket tidigare, men här är hon riktigt stabil. Ok, Adventureland har en genomgående skön stämning, ett otroligt bra soundtrack med idel 80-talshits och så är det en romantisk komedi. Compliant!

Betyg 4/5

Green Zone (2010)

Green Zone är den nya action-thrillern med Matt Damon. Den har fått ganska mycket marknadsföring, kanske för att det är första filmen som Bourne-regissören Paul Greengrass och Damon arbetar ihop igen i. Reklamen för filmen vill antyda att detta är en film som liknar Bourne-filmerna. Generellt sett är filmtrailers ett sabla otyg och det finns två sorters trailers som är speciellt ondskefulla, dels de som visar hela handlingen eller viktiga spoilers, dels de som lurar åskådaren att tro att filmen är något annat än vad den är. Trailern för Green Zone är av den andra typen. Detta är en ganska trist dussin-thriller om Irak-kriget. Damon spelar en ganska vanlig soldat som börjar nysta i de falska underrättelserapporterna om WMDs, weapons of mass destruction, som Saddam enligt uppgift hade gömt undan. Det politiska innehållet är tröttsamt föråldrat, action-scenerna inte speciellt mycket att hänga i julgranen och spänningen obefintlig. Dock kan sägas att Damon är en cool kille, jag gillar honom, och Greengrass kan sitt hantverk nästan till perfektion. Betyget blir som ni nu förstår...

Betyg 2/5

TORSDAG, 18 MARS, 2010

The Blind Side (2009)

Who would've thought we'd have a black son before we met a Democrat?

Det här är en riktigt skön film. Den är två timmar och tio minuter, men före första halvtimmen var förbi satt jag redan och bölade. Based on a true story! Vännen Sandra Bullock vann en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll och hon är spektakulärt bra i denna film. Filmen handlar om NFL-stjärnan Michael Oher som blev draftad i första rundan i NFL-draften 2009. Detta är en riktig underdog-story. Han hade en minst sagt trasslig uppväxt, men fick hjälp av den vita överklassfamiljen Tuohy i Memphis Tennessee och han har gått hela vägen, som man säger. Jag har sett en del intervjuer med den riktiga familjen Tuohy och de verkar mycket genuina och trevliga, trots att de är religiösa, rika, right-wing rednecks! Sandra Bullock har fångat karaktären suveränt. Filmen är till för alla som gillar Bullock, sport-filmer, vinna-mot-alla-odds-filmer och "tear jerkers". Den är värd ett mycket högt betyg!

Betyg 4/5

Friday Night Lights S04E05-06 (2009-2010)

I think he is leaving.

Jag såg två avsnitt igår igen. Det är en lagom mängd, två avsnitt per gång. Nu var det dessutom två avsnitt som hänger ihop. De handlade mycket om Matt Saracen, om hans pappas död, begravning och allt som kom med det. Det var en del ganska kraftfulla grejjer i avsnittet. Andra avsnittet utvecklades i en helt oväntad riktning, fast med Friday Night Light är det oväntade det väntade... Matt och Jules lilla utflykt till Austin fick ju en oväntad effekt, på samma sätt som Ted och Robins lilla samtal om att åka till Argentina fick samma effekt (i en annan serie). Ska verkligen Matt lämna serien?? Suverän scen när Matt i tysthet sitter i sin bil utanför hans mormors hus och studerar allt det han älskat och hållit kärt, inklusive hans däck. Sen när han åker iväg i bilen, var det ett äkta leende vi såg för första gången i S4? Det var en otroligt talande sekvens där hela storyn berättades i Matts ansikte och med kameran, inte en enda rad av dialog men ändå så talande! Way to go tv-seriemakarna!
För övrigt fick vi återse den undersköna Minka Kelly i rollen som Layla Garrity. Jag har alltid gillat karaktären Tim Riggins, och oftast är det som bäst när han är ihop med Layla. Vad är det hon har? Det långa lockiga mörka håret, de sygga jeansklädda benen, de häftiga bootsen? Eller är det helt enkelt ögonen och leendet! Hon är otroligt läcker helt enkelt. Scenerna med henne och den nya lilla brunetten var ganska lustiga. Efter att Layla lämna Dillion igen var det en ganska bister Tim vi fick se. Jag undrar jag vad han kommer göra nu. Finns det en framtid gör honom i Dillon? Och vad vill han göra med sitt liv? Återigen fick vi veta så mycket trots väldigt lite dialog. Här var det tonen, pauserna, och minerna som berättade allt. Layla gick från förhoppningsfull till besviken i en kort scen.
Layla: What do you want?
Tim: You.
Layla: What do you want with your life?
Tim:......................you.

SÖNDAG, 14 MARS, 2010

Luftslottet Som Sprängdes (2009)

Jag ska verkligen försöka hjälpa dig på alla sätt jag kan.

Vad kan man säga, kompisar? Jag läste Stieg Larssons trilogi alldeles för sent, det vill säga efter hypen nått maximal styrka, och besvikelsen var monumental. Visst, böckerna var väl spännande, men sååå ofantligt bra litteratur? Tillåt mig vara skeptisk. Sedan kom filmerna och det bådade inte gott, tänk på alla vedervärdiga Beck- och Wallander-filmer. Men första filmen var ju faktiskt helt ok, och den andra var ok, och den tredje var adekvat också. Bra underhållning för stunden liksom. Typiska tvåor på min skala. Inga (positiva) överraskningar, men en god stund framför plasman. De två bästa scenerna i filmen var när Blomkvists syster advokaten tittade på våldtäkts-dvd'n. Hennes minspel var bra, inget överspel men ändå så talande. En stark scen. Den andra bra scenen var i rättegången när doktorn blev "avklädd" och bortförd av poliser och då när han som spelade åklagaren gick från att ha en säker och överlägsen attityd till missmod och bestörtning. Det var också en kul scen.
Vad som inte är lika bra är huvudrollsinnehavarens skådespelarprestation. Noomi Rapace är ju verkligen inte bra. Jag fattar inte att vissa höjer henne så. Fick hon inte till och med en guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll förra året? Obegripligt! Som "the Frans" brukar säga. Det är säkert en otroligt svår roll att spela då Lisbeth är mångfacetterad som sluten, hård, sårbar, stark, galen, briljant, genialisk och djävulsk. Bara för att nämna några karaktärsdrag Pippi, f'låt Lisbeth, besitter. Rapace spelar henne helt utan variation, mest slätstruket och uttryckslöst. Ibland är ju dialogen pinsamt dålig och då framkommer svagheterna med skådespeleriet än mer. Det finns dock en stor fördel med henne rollprestation! Den är så "blank" att jag som tittare kan ersätta hennes rollprestation med min egen bild av Lisbeth som jag skapade när jag läste boken. Det kan ju kanske vara bra, men glöm aldrig att en film bör vara ett verk på sina egna ben, även om den bygger på en bok eller annan förlaga. Jag menar att filmen ska funka oavsett om du läst boken eller ej...
Nåväl filmen är inte helt kass, men sannerligen inte helt bra heller. Är den spännande?
Varför visade de de grisiga bilderna från operationen på Lisbeths
skallskada? Svensk realism i absurdum?

Betyg 2/5

The Hurt Locker (2009)

Well, at least I'm in the right place, right?

The Hurt Locker, vinnare av 2009 års "oscars" för bästa film, bästa regi (för första gången till en kvinna - Kathryn Bigelow) samt bästa manus. Jag såg verkligen fram emot denna film. Och den är mycket, mycket bra. Inte en femma, inte än i alla fall. Vem vet den kanske kommer ligga och gro till sig... Filmen handlar om ett litet team med specialister som desarmerar bomber i Irak-kriget. Den är mestadels inspelad med en handhållen, ibland skakig, kamera. Du kommer rakt in i händelsernas centrum på ett nästan overkligt sätt. Det är gastkramande spännande ibland, och jag kände en fläkt av den maktlöshet som soldaterna måste känna när de är på väg ut på ännu ett uppdrag (med ganska stora chanser att klara sig med livet i behåll).
Skådespeleriet är genomgående mycket bra, speciellt huvudpersonen som spelas av Jeremy Renner, en blivande stjärna måntro? Dialogen är avskalad och känns tämligen realistisk, inte för att jag är en militärexpert, men ändå. Precis som i en av de bästa krigsfilmerna från de senaste åren, Ridley Scotts Black Hawk Down, förmedlar filmerna en stark närvarokänsla och därmed den höga anspänningen. Det känns helt enkelt verkligt. Vad som är så fantastiskt bra med The Hurt Locker är att filmmakarna inte alls skriver åskådarna på näsan. Väldigt mycket av viktiga sekvenser i filmen visas, istället för berättas med dialog, eller än värre - med "voice over". Kanske fick filmen alla dessa "oscars" just för att den inte behandlar publiken som idioter? Betyget blir en klockren fyra och jag kommer inte sänka det imorgon! En femma får den inte, då krävs något mer personligt anslag. Dessutom tror jag inte att The Hurt Locker är en film som kan/ska ses om och om igen. För den som undrar så är detta inte en "politisk" film som diskuterar om det är rätt eller fel för USA att vara i Irak, den handlar om en liten grupp individer, punkt slut. Däremot händer det saker, på båda sidor, som får en att tänka om man vill det...

Betyg 4/5

Shutter Island (2010)

We gotta get off this rock, Chuck.

Jag och Plymen såg en spännande film förra helgen. Nya Shutter Island är en thriller från regissören Martin Scorsese med Leonardo DiCaprio i huvudrollen (vem annars?). Filmen bygger på Dennis Lehanes omtyckta thriller med samma namn. Boken heter Patient 67 på svenska. Jag har inte läst boken (än). Den står i bokhyllan då jag fick den av svågern Pappa P för några år sedan, men jag ligger så långt efter med läsandet, just nu "Kafka på Stranden". Nåväl för filmupplevelsens skull var det bara bra att inte ha läst boken. Filmen är en tät thriller där det är en fördel om du som åskådare inte vet handlingen. Det är lite av "vem gjorde det"-spänning. Jag gillade filmen, jag satt ju på helspänn i biosalongen mest hela tiden. Den gick överraskande nog i vackra Skandia på Drottninggatan. Fotot är otroligt snyggt, stämningen dyster och miljön hotande. Det blåser orkan, regnet öser ner och Leo har mardrömmar. Man påminns av mästaren Alfred Hitchcock. Filmen är kliniskt befriad från humoristiska inslag, inte ens svart humor får plats, men gör den någonsin det i Scorseses filmer? Leo glänser i huvudrollen. Han har fortfarande något av ett "baby face" men han har växt till sig, kinderna putar till och med ut lite grand. Här spelar han en hård man med inre demoner, han spelar med en frenetiskt desperation, svetten rinner i pannan, och migränanfallen presenteras på ett övertygande sätt. Jag gillar hans spel starkt i filmen. Vilket betyg ska den få då? Trion bakom filmen är ju Scorsese, DiCaprio och Lehane. Filmfarbrorn gav den en femma. Allt talade för att filmen skulle vara en pärla. Men det är ändå något som saknas för att den ska för högsta betyg, den är för snygg, för perfekt producerad, jo, den är nästan själlös. Jag har tvekat mellan en trea och en fyra hela veckan och jag tycker nog att den ändå var den bästa thrillern jag sett på flera år så den får till slut en svag fyra på grund av det bra slutet.

(Betyg 4/5)

Update, Update: Nej, jag reviderar mitt betyg till en trea. Jag såg en film igår som var en klockren fyra och en annan idag som är en typisk tvåa. Allt föll på plats och Shutter Island är mitt emellan...

Betyg 3/5